Haft en heldag med Ida, hon kom hit som en sol med frallor och gottgott. Vincent fick stanna hemma från dagis idag pga att allting ju kör ihop sig före man ska dit, så det fick bli så. Jag skäms över o ringa dit kl 45 minuter efter han skulle varit där, men de hade otrolig förståelse. Men jag skäms ändå, man vill inte vara den som ringer efter han skulle vart där. Lasse ringde iofs före o sa han kommer senare, men det blev ju inte så.

Ida kom hit och vi åt frukost ihop. Så idag har jag ätit vettigt, vilket känns skönt. Har också sovit nåra timmar på kvällen. Behövligt. Kry i skallen blir jag nog inte förrän nästa år, men en dag i taget nu.

Vi gick till kyrkans sång och lek en stund, och Vincent höll sig riktigt lugn och snäll denna gången. Krabbade o gnällde när vi skulle gå, men det har han brukat göra nu på det senaste. Inte klä på sig, inte åka nånstans. Stanna, leka. Där man ÄR.
Sen gick vi hem och åt makarionigratängen från igår, så där fick jag ju mat igen, i mig. Idag (igår, nu..) har varit bra, på så vis.
Sen vann den jäveln över mig på ett brädspel, en frågesport. Haha! Jag brukar vinna på sånt, och jag älskar att vinna. Hatar att förlora. Men det är bara den jag är. Dock var jag jääävligt nära, så jag gråter inga floder för det. ;)
Jämnt skägg, som man säger.

Skön dag, när själva morgonfanskapet var över. Jag klagar för mycket, men å andra sidan är det ju vad jag har bloggen till. Livet går upp och ner hela tiden, och mestadels är det ju när det är nere, som man har behovet att skriva av sig. När man är happy shit, så sitter man ju inte vid datorn. Då sitter man i soffan och flinar fånigt.
Så är det. Hej soffpotatis och datanörd? Jäpp. Och städnarkoman, och bebispussare.

Skönt att tjabba av sig en massa i vuxet sällskap. Men det är svårt att inte svära, då.

Denna headern får stanna där, tills the headbanging-gått-in-i-väggen-businessen lagt sig.