Mamma gav Vincent en TÖFF pyamas. Isadora fick ett cerise joggingset av min mormors kusin.

Isadora fick ett bamse-set av mamma från Lindex, och ett lila klänning-set av min mormor och morfar. Vincent fick byxa och mjuk skjorta army-style som jag köpte av Johanna Friman.

Fler kläder, secondhand av Johanna igen, till Isadora. Massa snygga balla grejor! Bodys, byxor, klänningar.

Som jag skrev till Hanna nyss på MSN- frustration 2.0 får summera mitt liv just i detta nu. Det blir så stressigt på morgonen. Hinner ingenting, och att äta är nåt man får skjuta upp till imorron. eller på natten. Just face it- det kommer bli samma skit denna gången också, jag kommer gå ner alldeles för mycket, och se ut därefter med valpörontuttar om 2 månader, och benrangel som blir utstirrad vart jag än går, och då inte för hårets skull ens. THATS NOT gonna fucking happen, det är inget jag vill. Hur fan ska man lyckas hinna med att äta då?

Ni som säger man går upp efter två barn... HUR GÖR NI??? Skippar ni datorn och städning helt o hållet? Näh, tror jag inte. Får ni hämtmat och har ordentliga fasta matrutiner?
Det tror jag kanske mer på.. Hur får man rutiner då? Man vaknar ju olika varje dag, eftersom barnen gör det. Isa äter när hon blir hungrig. Inget 6-10-12-15-17-20 där inte. Snarare lite då och då. Vincent äter också när han blir hungrig, eller när maten är klar på kvällen.

Att äta ett mål om dagen är inte enough. Om man skulle göra som skalman och ha en mat-och sovklocka? Men hur ska man klara det då, för när den ringer, gör man ju NÅT ANNAT.

Och den förbannade tanken i mitt bakhuvud som bara säger "Vad var det jag sa, you can't to this." Jag vill. Jag ska. Jag kan. Men jag behöver nog tammefan massor av hjälp på vägen. Ensam är tammefan INTE så stark som hon tror. För faan.