Man har väl gått o blitt gammal, helt enkelt.

De man umgicks med förr, sitter kvar i det gamla ungdomslivet. De dricker, festar, super och håller igång levern så mycket som möjligt. Nej inte alla förstås. Detta är kanske lite bara som jag har fått för mig, för övrigt.

Men jag tycker inte det är roligt ens. Inte längre. Vad är det för roligt med att vara bakis, anyways..? Det är mycket roligare att pyssla, inreda, och att skaka loss på "dansgolvet" med Vincent. Han skrattar ju så han kiknar, och jag får håll för jag är så jävla otränad. Och sen brukar vi jagas med, för då kommer monstret och ska kittlas.
Man får vara barn på nytt, istället för tonåring på nytt. (hellre det, för hur kul var puberteten.. egentligen?!)


Jag tycker faktiskt det är roligt med lego också. Det tyckte jag inte när jag var liten.

Jag tycker att det är underbart när Vincent lutar sitt lilla rödhåriga huvud mot min axel, när jag sitter i soffan med Isadora i knät.
Vad jag älskar er två gosungar. Eran pappa går inte av för hackor, han heller. <3