It's an emotional rollercoaster, I'm telling ya. Nu läcker det barnmat ur kroppen på mig igen. Hopplöst. Amningsinlägg har jag inte fått hem nåra än. Glömde det sist på CityG.
Sov mellan 5 och 8 i natt. Vincent vaknade ju, och då steg jag upp, för jag vaknade av det. Hade jag inte vart gravid hade jag nog inte vaknat av barnskrik, för Vincent skriker inte när han vaknar, han sitter bara och pratar eller sjunger lite. Jäjäjäjjä toote, k-cka bmmmah, ba-pe-tiiiiii! osv.
(Jäjä= Jäjä. Toote- tutte. K-cka- klocka. Bmmah- blomma. Ba-pe-tiiii = apelsin.)
Men det är ju kroppen som reagerar och förbereder sig på att ha en liten, som inte sover så långa pass, och därför vaknar jag lättare. Sover lättare.

Nä, angående mitt förra inlägg så tror jag väl kanske inte att allt det där kommer hända... Men man ska ju vara förberedd på det mesta. ;)
Värst skulle nog faktiskt vara om jag BÅDE går över tiden, och blir tillsagd att HEYY nu blir det OP, du ska få ett glorious KS! Näääääeeeeeeeeeeejjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj, det vill jag absolut inte. Har redan ärr där, har redan gjort en liknande operation, jag VILL INTE ha ont i magen i flera månader efter att jag fått fler barn. VILL INTE!

pöss. Donken



Är du med och tävlar om mjölkskummaren som tål micro, och allt det där?
Den finns i en länk till vänster här i min blogg. Högst upp!