Förlossningsberättelsen för er som vill läsa, finns här under detta inlägget.

I morse när Lasse ringde och väckte mig sa han att han hade sovit med Isa bredvid sig, och när han vaknade för att gå till jobbet, så undrade han varför Vincent låg där. Och varför han var bebis igen. Hon är så himla lik honom! Och i Vincents gamla gröna grod-pyamas, så är de slående lika. Jag förstår att gubben min blev förvirrad..

<- Gammal seriestripp.

Morgonen idag var inge vidare kan jag inte påstå. Inte för mig, inte för Vincent, och via Isadora, inte för mig, återigen. Här hemma gick ju allting rätt okej. Vincent vaknade efter mig, jag gjorde välling till honom efter jag hade ammat Isa. (vad skumt det känns att skriva egentligen, jag är ju den som inte ammade liksom.) Hon tog ena bröstet, men inte det andra. Igår var det tvärtom. (med höger o vänster alltså) Men jag gissar att hon blir mätt av bara en omgång, så att säga. Dock blir hon ju hungrig jättesnabbt efteråt igen. Men vill ändå inte ha bröst 2. Då är det lättare att se hur mkt hon äter, via flaska.
På mina bröst är det ju ingen måttabell och inga linjer, och de är inte genomskinliga heller.

Vincent åt knappt nåt av sin välling, men vi tittade som vanligt på svt B. Jag drack rabarber/jordgubbsssaft till frukost. Bob som gjort den till mig, till bara mig. Och Vincent, som älskar Bappf. (saft)

Vi skulle gå, jag preppade sittvagnen. Tog fram bärselen. Bytte kläder på isa, som spydde ner sin body just när vi skulle gå.  Vi var redan sena, och jag hade ringt dagis och förberett dem på att vi skulle bli sena, då båda barnen åt jävligt långsamt..

Hon blev väldigt blåklädd, av Vincents gamla kläder, och några "nya". En superman-body som jag köpt av Hannele. Ljusblå Nallepuh-sockar från Vincent. Och neon-turkos plyschbyxor också från Hannele. 

Väl framme på dagis, efter att ha gått dit i isblåst och två tunga barn, ville Vincent inte gå in genom dörren. Han ville ut när jag lyckades fösa in honom. Han gallskrek. Han gjorde detta igårkväll också, när han hade skitont i magen pga bajs. Så jag sa till fröknen att det är för han är skitnödig, och jag masserade honom lite på magen. Stora tårar föll på hans kinder..
Efter ett tag gick jag hem ändå, och med Vincents illvrålande gråt kvar i minnet.

När jag kom dit och hämtade honom så sa de att när jag stängt dörren så hade han vart from som ett lamm. Öhh? Jaja, tur det iallafall. Men han hade inte bajsat. :/ Blir nog en repris ikväll av igår då, med illvrål och ont i magen. Får ge honom katrinplommonpuré. Bajsa bör man annars dör man.