Fick en anonym kommentar, misstänker att det är nån av er stammisar, så ska kolla på ip-numret vem det var. Påslakansetet med Nalle Puh här under, är inhandlat på käraste GeKås.

Okej, då tar vi det från början. En sak i taget.

Min mobilklocka ringde sista ringningen, jag har olika signaler för vilken tid den ringer, så mentalt undermedvetet så vet min hjärna om att när det är classic bell som ringer, då är det the last call- dags att stiga upp.
Jag vaknade.
Vred på mig lite, buffade ihop kudden, och så kom Shaggy o gosade in sig i mina händer också.
Svårt att lista ut vad som hände? Vi har ju ingen morgonsol till vårt sovrum.
Jaaa, jag somnade om.


Jag vaknade. Shaggy kvar hos mig, hoppandes lite upp o ner o hit o dit i sängen.
Jag försökte sätta mig upp, med en katt som går rakt över en, ska gosa, förbi en, runt en, kommer tillbaka när man puttar bort honom.... irritationen stiger.
Kattfan, flött pårej..
Tar mig upp i sittandes, ser på klockan -08.38. Ööööh, ja men då är det ju lugnt. Det är väl 9.30 han ska va på dagis? Väl..? Öööööööh... Men varför har jag då satt väckning varje dag så satans tidigt..?
Öööööh.... heeel veee teee.
Japp, Tjugo minuter i Vincentskavarapådagis, stiger jag upp ochh klär på mig.

Går in till pojken, fäller upp solblockaderna i alla 4 fönster, solen skiner, fåglarna kvittrar, och faaan vad det LUKTAR skit härinne.

Tittar på Vincent som nu har vaknat och står upp i sin säng och tittar konstigt på mig.
Hur ser han ut egentligen..? Alla sängkläder, hela hans pyamas, hela sängen där, ligger massa brunt klet med kantareller i.
(Jag hackade dem igår, men tydligen inte tillräckligt noga)


Osäker på om det är skit eller kräks. Ringer Lasse, skäller ut honom för det är NÅT som ligger i Vincents säng, och det luktar och det ser riktigt nasty ut.
Han säger nåt i stil med att han inte sett nåt, o att de inte är hans fel. Jag blir förbannad, för frustrationen av att måsta ta hand om detta, med mage, och ont överallt, själv. Ensam.
Jag har inte TID med sån här skit, jag ska vara på DAGIS om en kvart!



Tycker synd om mig själv, tar av Vincent kläderna o blöjan, ser världens blaffa även där i, sätter pojken i badet, och ringer dagis från mobilen. Fem minuter i nio. (Framförhållning var det ja... Fyfan)
Dagis tycker att vi ska stanna hemma, för sånt här spy-skit smittar ju.
Vincent bryr sig inte, verkar inte sjuk, ingenting. Glad och virrig som vanligt.



Nu är jag iallafall hemma. Igen.
Och VABbar. Igen.