Ska man skriva hur man verkligen verkligen mår, och lägga ut det på bloggen?

Blir folk paffa då, och undrar va fan som hände?
Eller skyller de på preggos-hormonerna, som jag själv delvis gör?
Eller, Skiter de totalt i vilket, även om det är personer som känner mig irl?
Jag undrar det faktiskt.

Det är ju uppenbarligen för många IRLfolk, som inte läser min blogg. (huur kan de missa den!)
Så de skiter nog inte i det, de har bara inte sett, inte fattat, inte läst.



Fysiskt nu så har jag ju jävligt ont i mitt bäcken. Började häromdagen. Jag haltar runt här i lägenheten som nån jävla gammal sugga. Psykiskt så är jag totalt jävla black, som de säger.

Blackout, in i väggen, slutkörd, så jävla förbannad, running on fuses, explosion, dunka huvet i betongväggen, skriva av mig all hjärnbajs jag tänker på.
I snälla ord skrivet, alltså. Ja, still with the dramaqueen.

Jag blir ledsen och gråtig av saker och ting som berör. Folk också.
Jag blir förbannad och arg och besviken, på folk, som en gång HAR berört.

Tårarna forsar fram när jag inser hur lite vissa faktiskt brytt sig, och hur jävla många gånger som JAG faktiskt varit för feg för att säga ifrån.
Inre bilder före jag somnar, från skolgården, från äldre släktingar, från andras äldre släktingar.. Där jag bara tog emot skit, utan att så mycket som ens kissa lite tillbaka på dem. Mobbar-personligheterna, som ser den svaga punkten hos människor som varit med om sånt förr. Och som hugger till.

Jag blir ledsen av tanken på att det inte tar slut där, vid mina tankar.
Om nån ens så mycket som tänker tanken på att knuffa Vincent, eller att såra honom nånsin med ord.. Ja nu sitter jag här och blir Arg-Tårig igen. Vissa personer är bara ödesbestämda att bli dedär hackbarnen. De som aldrig riktigt får vara tuffa. Hur mycket de än färgar håret och piercar sig.

Fuck folk som fan inte fattar ett jävla skit.


Detta är tillräckligt kryptiskt för att folk inte ska fatta vilka de är. De ska fan inte få veta att they Got Me.





Annelie.