Nu orkar jag inte vara sur längre.
Vincent vilar och jag sitter här och ugglar mig.

Våfflan lever jävel därinne och rumlar runt mot kisseblåsan. Jag får njuta nu medan det bara är blåsan som får lite stryk. Sen blir det ju andnöd och revbensknäck.
<-- bara vincentmagen.

Jag har ingen sångröst direkt, men är det nåt jag kan, så är det att sjunga kill-stämma, i takidas låtar.
Jaja, ensam i bilen sjunger väl alla bra, men ja.
Så länge ingen hör mig, kan vi ju låtsas att det inte låter förjävligt.
Så länge jag blir överröstad av the leadsinger, så sjunger jag bra. Oki?

Score, är en av världens bästa låtar. Den finns inte på spotify, sicken jävla röta. Skönt man har den då, i datorn.

Funderar på att ringa kokko-tanterna nu snart och be om o få prata ut lite. Its a call I'm not too comfortable with. De svarar säkerligen nåt i stil med att the shit in my brain bara är hormonal stuff.
Må så vara, men jag måste ju få ur mig skiten, den skiten som jag inte kan skriva om. Detdär som kallas den Fula Sanningen..

Jajja, ska inte båra ut er helt nu.

Får väl avsluta med vad jag är glad över: Väntar barn som ser finemang ut på ul-bilderna
Har en förjäkla go unge sen innan
Har tak över huvet
Har en kaffebryggare som är ny och funkar
Får lov att ha gratis MVCsjukvård, dagis, och en katt.

pöss