Nu har jag rokkat loss med min mp3-spelare, med skithög volym som tanfamig (fantamig?) är totaaalt jävligt skadligt för öronen.
Jag har sjungt med så lågt jag kunde, för att inte störa grannarna, för jag hör ju inte mig själv, direkt..
Stått o skakat och hängt upp tvätt, dansat, mimat och hängde upp allt jävligt snabbt.
Det går snabbare med lite dans och sång, minsann!

Lasse kom in i rummet mellan varven, och jag skrek högt, rätt ut, för jag blev så rädd när jag stod med ryggen mot dörren, och vände mig om när han gick in. Hade ju lurarna i örona, så hörde ju inget annat än mjuuuusicen.

Yess. Over!

pöss bai

DONKEN