Denna sömn, denna föraktfulla sömn.
Varför sova på natten när man kan vara vaken?
Varför vara vaken på morgonen när man kan gotta sig i sitt varma täcke och bara njuta av att man finns..?

Ja, varför har jag vänt på detta för egen vinnings skull? Varför är jag så lat?
Orkar nu inte gå o lägga mig. Jag borde, för jag är trött  och kännner ingen lust till något alls.

Om morgonen när den första strimman sol kommer, så sover jag.
Varför?
Jag tycker om morgonen egentligen. Det är tyst, mysigt, stilla och lugnt.
En gång skulle jag åtminstonde få vakna innan Vince gör det.
Att stiga upp, göra kaffe, äta nån frukost, duscha, och SEN göra mat till Vince, få väcka honom, och se hans hjärtsmältande leende.
Han ler på morgonen, alltid. Han tittar på mig, och ler.
Jag tror att han vet om att om inte han ler mot mig, så kommer hela min förbannade slö-dag att gå åt pipan, och jag kommer bli rosenrasande.

Hemskt är det, mitt normala morgonhumör.
Och ändå vill jag så gärna bli gravid igen.

Kärlek till alla!

Donken