Sådär nu innan alla svarade kommentarer hinner svara tillbaka till mig, ska jag hinna skriva lite, så de får nåt å läsa. så att NI får nåt att läsa.

Idag har varit ett rent jävla fucking hälvätä.
Vince har haft skrikpanik, och jag visste fan inte vad jag skulle ta mig till.
Han vill inte sitta, inte ligga på mage, inte sova, inte stå, inte gosa, han hade ätit, blivit blöjbytt och allt sånt av Lasse.
Fattade inte alls vad det var för fel. :(
Inget hjälpte ju.

Efter en stund när han skulle äta igen, fick han en massa mat, alvedon, och sina AD-drops.
Han blev jättetjock o rund om magen, mätt och trött.

Lasse sa att han tror att det är tanden som håller på att gå genom, men han vill ändå inte tugga på sina bitringar o sånt.
Hur ska en stackars mor och far veta hur man ska göra då?
All we can do is love him.

Är rätt glad ändå att han får tänder så här sent, flera flera månader efter "alla andras" bebisar.
Vi slapp en såndär skrik-start.
Alla är ju olika.
Nu sover han, och det med ro.
Fick panik där ett tag, och bara ville stänga av allting.
Where is the off-switch?

Ännu en erfarenhet rikare av Vetenskapen om Föräldraskap.


Realitycheck. Breaks my heart.

DONKEN