Okej, på grund av begäran av Mr. Min, ska härmed förklaras en del om "datorfelet" igår.
Det var inte skärmen i sig som hade pajat, det var grafikkortet som suckade sitt sista livsandetag.

Lasse tyckte att jag skulle be om ursäkt till alla mina läsare, och säga att det var fel av mig att skylla på skärmen.
Så, härmed ber jag om ursäkt, för att jag felaktigt lurade er om vad som var felet.

Nu har jag svarat på alla tre miljoner kommentarer jag fått senaste dygnet, så hoppas innerligt att alla kommer på återbesök till min blogg, med några kompisar, så att vi kan slå rekordet.
83 läsare, kom igen! ;)
EEEEEEEEEEEEEN till.

Nej förresten, kör på 84, så det blir jämn siffra. Ogillar ojämna tal, har blivit hjärntvättad av nära och kära som är uddatalhatare.

Igårnatt satt jag alltså och redigerade bilder på mig själv som jag tog strax före.

Skärmen blev knäpp, jag försökte väcka Lasse för hjälp, jag gick ut i förrådet och hittade INTE min skärm (som för övrigt Lasse betalt, donks anm.), gick in igen, startade om datorn flera gånger, körde windowsskivan en gång, utan förbättring.
Jag var på bristningsgränsen som ni förstår.
Bloggandet har ju blivit en gigantisk del i mitt liv.

I morse kollade Lasse upp felet.
Han hade hämtat in skärmen (hur fan hittade han den..?) och konstaterat att det var grafikkortet som var trasigt.
Han väckte mig som hastigast, sa att han åker till Växjö för att köpa nytt.
Jag trodde ju givetvis inte på honom, ofta man åker till Växjö, spontant, en lördagsmorgon en dag man ändå ska hälsa på alla sina föräldrar?
Näh, men han frågade om han skulle ta med Vincent, och det tyckte jag han skulle, så jag kunde somna om.
Jag är inte vettig på en fläck när jag sover/morgonlurar.

Helt plötsligt, var datorn uppgraderat med Windows 7 och nytt grafikkort.
Helt plötsligt -Min Tid.



Over.

DONKEN