Jag skrev ett brev till Vincent häromnatten.
Här är några utdrag ur det.


"Jag har inte skrivit ett brev till dig sen du låg i magen. Då kände jag inte ens dig, jag hade inte en aning om hur det var att vara din mamma. Du gör mig så stolt!"

"När man ser på dig när du sover, stannar världen. Jag längtar tills den dagen du förstår vad jag menar när jag säger att jag älskar dig. Du är så himla söt, särskilt när du skrattar. Det låter så hjärtligt och jag smälter varenda gång."

"När du går i skolan kommer du att tycka att både mamma och pappa är födda på stenåldern och att vi inte fattar ett skit. Sanningen är att vi minns den tiden mer än vad du tror. Du kommer att bli ännu äldre och jag kommer alltid att älska dig. Sådan här kärlek varar i all evighet."

"När du blir ännu äldre och fattar korkade beslut, då skulle du bara veta vilka dumheter din mamma hittade på!
Jag finns här nu i dina första steg i livet och jag kommer att trösta dig i oändlighet då du blir sårad.
Jag kommer att gråta med dig, fastän jag aldrig gråter. Det vet du väl?"

"Det kommer att finnas tider då du hatar mig mest på hela jorden. Det finns ingen hejd på den sortens ilska. Den dagen, den sorgen, lilla Älskling."

"Jag vill hålla om dig och tala om för dig hur mycket jag älskar dig, Vincent. Det ska du veta, alltid.
Jag älskar dig.
Kramar Mamma Annelie"




Donken.