Vincent och jag dansade förut till Lady Gagas Pokerface.
Både jag och han gillar den låten, han flinar som fasen, och jag också. Han är så hiiimla söt när han skrattar.

Jag lyfte upp honom i luften och sen bonkade jag in min mun i en
boi-ng-g-g-g-g-g i mans mage.
Han skrattade så han kiknade.
Fyfan vad härligt hans skratt är.

Många fler glada skratt ska det bli. Åwh, så himla söt.
Ja nu ska jag inte läska er mer, ni blir ju bara ledsna när ni ändå inte får se nån bild.
Men jag kan beskriva hur han ser ut- han är en blandning av mig och Lasse.

Good enough?
Nähä, okej, han har blå ögon, mina, och min hårfärg rödblont. Det har blivit aningen mörkade nu.
Han har sin tredje tand på gång, framtand i ÖVERkäken minsann!
(akta fingrarna, jag bits) typ.
Han har brett smajl, och Lasses tjuuusiga kaxiga ögonbryn. ;)

He will be a bad boy like his dad, det tror jag det.
Hans mamma är ju heller inge bättre, så.

Värsta tonårsrevolten han KAN göra, är att bli kyrklig, läsa bibeln om natten, lyssna på dansband, och vara bokmal och jätte-osocial.
Då skulle mamma o pappa bli tossiga. Så där är hans alternativ.

Eller så blir han som oss.
Det vill jag ju iofs inte heller, jag är ju så jävla rädd om honom.. :(




Många som skrivit att lampan är skitball nu ju, fyfaaasen vad glad jag blir. Jag är stolt över min lampa! Med massa hjälp av svärfar blev den ju till.
Ibland hittar även en vinnögd höna en idé och äter upp. Eller hur vare nu.. ?





pöss.

DONKEN