Förvärken, den allra första, kom igår. Jag pratade med mamma i telefon och då plötsligt knöt det sig i hela nedre regionen i magen och jag kunde fan inte ens andas. Än mindre säga till telefonen att jag fick svinont plötsligen.

Jag kved utan att ljuda ett knyst. Fyfan vad det skar i kroppen på mig, fyfan vad ont det gjorde. Jag visste fan inte hur jag skulle göra. Hur fan gör man när man får ett jävla anfall och blir stum, och försöker förgäves skrika i telefonen att man fick aj aj jätte-pain?

Detta var strike 1.
NIO veckor är det kvar, hur många Donkar krävs det för att fylla en värk-bok? Svar: flera hundra. Detta kommer kännas.

Varför skriker andragångsfödarna högre än förstagångs? GÖR det ondare, eller vågar man bara skrika mer, för man vet mer om sina rättigheter? I dont know, man.. I dont really wanna know either. Yet.

Sen hade jag ont i magen till o från resten av dagen. Jag behöver nog lite mer vila, så ska detta nog gå bra. Ett tag.  Snart är det ju jul!