Ny dag- nya bekymmer! :D Nä, ny dag, GÅRDAGENS uppskjutna bekymmer! Wihoo. Ironiii... Yäääy...
Jajja. Det funderar jag på sen. Just nu käner jag mig inte speciellt bekymrad. Våfflan kommer ju snart, så det är ingen lång tid jag kommer att vara supermegaluspankfattig.

Risken (chansen heter det kanske..) finns ju att jag faktiskt får ersättning för de 50%en som jag är hemma. Jag vet inte hur mänskliga de är på AF just idag när jag ringer och kollar det, men det märker vi. Antingen säger de att jag MÅSTE ta mig till och från praktikplatsen varje dag 50% OCH jobba där varje dag, halvtid.
Och då är jag kört rökt fläsk.

Men säger de att det "räcker" med att jag söker jobb hemifrån, och spanar möjlighheterna till efter mammaledigheten, så klarar jag ju mig. Ont har jag så det räcker och blir över ändå, så det spelar ingen roll vad de säger. Jag kan ändå inte jobba. Inte fysiskt arbeta. Det är krävande nog att ha barn, och en gubbe som inte städar upp efter sig och som dessutom skäller på en för att man säger att man fan inte kan göra allt!

Menar nu inte att Lasse ska göra allt. Men liten hjälpande hand med saker som ligger nedanför hans midjehöjd är då fan inte för mycket begärt.

Fick ett meddelande av min bästa vän nu i morse också, men i det stod att det skickades igårkväll.. Anyways, hon undrar om jag vill gå ner på stan, gör att gå runt på stan... på torsdag.
Får nog förklara en gång till hur ont jag faktiskt har. Kan jag inte ens ta mig till praktikplatsen, så kan jag nog inte gå ner på stan för att bara gå ännu mer där.. Tanken var nog god från början. Men jag kan inte göra massa som gör förjävla ont. Det går inte. :'(
(Om du läser detta Macco, så ligger mobilen i laddarn i sovrummet, så därför jag inte svarat än. Vet inte om du är uppe än heller? ;) )


pöss på er Dårar. :)