Ett flin, och lite sura miner, hade jag nog på mig. Ja ska det vara bokstavligt, så kan jag väl ta det bokstavligt. Jag vet inte hur mycket ni vill se ett randigt linne från HM och en birmakatt-tröja med paljetter.. Och vanliga (stoooora) blåjeans i ljusblått.
<--ni kan få en gammal bild på den tröjan ändå. Där satt den inte tight, direkt! ;)

Har ändå inte det på mig längre. Badade förut med Vincent, och nej, vi får ringa hyresvärden, för det slutade INTE att bli översvämning om man flödar ut allt vatten utan att hålla för hålet där.

Har nu på mig en randig grå tisha och andra ljusa jeans, också stooora. (tighta som fan, men de är ju inte direkt mina "vanliga" o-gravid-36'or.. ^^)

Och JA jag är lite smått bekymrad över vikten och tjockleken på myself. Jag är mycket väl medveten om att jag är gravid, inte tjock. Och att jag säkert går ner det mesta sen igen, som efter Vincent föddes.

MEN..... Det ändrar inte det faktum att jag är otymplig! Jag väger mycket, kan inte sitta på vad som helst (soffkanten gör ont i rumpan, och jag blir allvarligt orolig för om den håller..)
Det är tungt att ta sig upp från badet, det är tungt att äta, kan inte böja mig framåt, byxorna sitter åt mer och mer och mer, och snart har jag väl bara mysbyxorna kvar, men även de lär ju bli för tighta. (Jag gillar jeans, ge mig jeans som är större än strl 42?)

Jag känner mig inte det minsta snygg. I fejset möjligen. Ibland. När jag är nysminkad, och har spacklat över alla blemmor med puder och skit. Annars käner jag mig bara... Ivägen. Och när man håller på alla tre i köket, så ÄR jag det också.
Tyvärr. EgoDonkas kanske kommer tillbaka i slutet av februari när magen smalnat lite, och brösten växt till Pamela-size. Då kommer jag känna mig pöööörfäct. Tyvärr tyvärr, så är det så.
<-- nåra veckor efter Vincent fötts. Klickbara bilder.

Pöss Donken