Ja, det blev ju många inlägg i januari. 5 kanske? 3?

Nu är det februari, och det är snart ungefär exakt 528 timmar kvar tills jag träffar min Göteborgsfamilj igen. Om vi bara vore grannar alltså...  Saknaden och längtan är så jävla stor nu.

Varför är Sverige så satans långt? Kan vi inte bara krympa ner det lite, lägga finland i norrland, trycka ner kiruna till jönköping, och lägga Götet i Forsheda? O så krymper vi lite på andra hållet också, lägger Ystad i Strömsnäsbruk och resten norrut.

******

Jag läste inne hos Linda Hummingbird, att det är över tusen olyckor på barn i dagens förskolor. (nej jag säger Dagis, så nääe. Fsk är fel. Det är såååå PK 2010.)
Varför då? Jo, alla fröknar (läs: 1 på 10 barn ca?) kollar på några barn i taget. Även om vi alla önskar ögon i nacken, så är det inte uppfunnet ännu. Spegelglas på alla dagis-staket och husfasader på dagis vore ju en tanke.

Annars kom jag på att man kan anmäla sig som frivillig att hålla koll på alla barna åt dem. Gratis. Jag ställer upp. Hej! Jag finns, jag jobbar, jag kan gå dit nåra timmar om dagen bara för att umgås och hålla koll. Jag jobbar hemifrån. Med barnen på dagis har jag tid med det också.

Jag ska skriva en insändare till VN (Värnamo Nyheter) om detta förslag. Har inte kommunen råd att anställa fler, får jag dra mitt strå till stacken. Jag som faktiskt har möjlighet.

Engagemang förändrar. Om än ett litet steg i taget.