Listan fortsätter nu idag!

Jag och min pappa, där jag är lite under två år på ena bilden, och bebis på den andra. Jag är svinlik Vincent där, tycker jag själv.

Ska man skriva om den ALLRA första så kan jag såklart göra det. Ex och sånt vill jag inte skriva om, inte som snart 2barnsmorsa, inte när jag har en fin karl som kommer hem ibland. (hahhaa fan vad det lät iiiilla.)

Men jag väljer då såklart att ta det väldigt bokstavligt. Min första kärlek heter Ronny. (han heter, jag vet det) Han bodde i lägenhetshuset jämte mig, när vi bodde i Ljungby. Jag var tre år gammal. Han var då några månader yngre än mig bara.
Jag lärde mig läsa och skriva (inte bra, men jag kunde) när jag var 3 år gammal. Det resulterade att min stora kärlek Ronny fick en massamassa kärleksbrev. Han var ju också tre, och det normala är väl att man INTE kan läsa då. Så hans mamma läste upp mina kärleksbrev för honom.

Hon tyckte att det var HELGULLIGT och ja, det tycker jag också nu i efterhand. Men just då tyckte jag väl mest att det var pinsamt att hans mamma läst det. :P
Ja inte DÅ förstås, men senare när jag var 5-6 år gammal. Jag tryckte att det var superpinsamt. Sen, som alla bad breakups och flirtar, så flyttade hans familj till ett hus.
Ett tag senare gjorde ju vi detsamma.

Kontakten gick sådär, våra föräldrar slutade också umgås.. Och min romans var över när jag började lekis och blev kär i en Claes, vars pappa är busschaufför. ;)
Det är en annan historia, det var ju bara den 1a kärleken jag skulle skriva om. ;)

Det roliga i dena kråksången är att min karl Lasse, heter Ronny i andranamn. Lite ödet, lite skoj kuriosa. ;)


ps. Vincent stal nu musmattan, satte sig på den på golvet, och bankar händerna i knät o sjunger a-ram-sam-sam på sitt språk.

DONKEN