På bild 2 där, ser jag nästan ut som Madde i Fam Annorlunda, i ögonen. (förutom att hon inte är tröttskelandes) Jag är en kameleont i my looks, allt.

Jag är uppenbarligen absolut inte ensam med att inte hinna äta. Skönt att ni är nåra fler som delar det bekymret. (inte bra, men ni fattar hur jag menar.. väl?) Fick tips av Liw om att minsann se till att få fasta rutiner, och idag och igår har jag lyckats få i mig 3 mål mat. Igår var ju Ida här, och idag har Macco varit här. Båda två har hjälpt mig oerhört mycket, och det lättas stora bumlingar från både kropp och samvete på mig. Vänner är guld värt att ha.
KÄRLEK TILL ER!! <3

Sömn- och matbrist är ju det stora bekymret. Jag blir en sur och irriterad människa, och det går ut över alla, och då slår det tillbaka på mitt samvete, sen mår jag dåligt över det också. En ond spiral som det tycks att jag kanske kan vända uppåt istället. Våga be om hjälp, och att ta emot hjälp. Jag är så jävulskt tacksam så ni anar inte. (min stolthet är lite smått i vägen ibland.. för mitt eget bästa. Tecken på svaghet, säger mitt undermedvetna. Men man måste få vara svag och hjälplös också. Man kan inte alltid ha full kontroll och vara på topp och vara bäst.)
Imorron kommer ongarnas mormor. Sen på kvällen blir det fredagsmys med god mat.

You heard that..? Maaaat... Det jag tänker på nästan hela tiden. Ciao Bellas.