Jag och Lasse har nu upprättat ett familjestädschema.
Det hänger där almanackan från förra året satt, och den är ännu inte ersatt med en ny, så jag är virrigare än nånsin.
Och så har vi praaaaaaaaaatat också. Om städning, delat ansvar, barnuppfostran, städning, fördelning, 6-15-arbete Vs "mammajobbet", etc. Jag förstår nu, massa mycket mer. Man måste blöda från hjärtat ibland, för att fatta vad som är fel.

Och han har rätt i en viktig sak som han sa.. Man måste inte vara perfekt som morsa. Man måste inte ha gardiner som inte släpar i golvet.. Man måste inte alltid ha kliniskt rent hemma. Man måste få kunna slappna av även om det är en dammtuss som flyger runt. Idag när jag gick till dagis så gick jag lugnt och andades lugnt, genom näsan. Vi var såklart några minuter sena, men jag fick iallafall ro i kroppen.

Man ska kunna andas, och ta det lugnt, och känna sig bra också! Förra veckan var jag ju sönderstressad och hade fullt upp hela tiden, var skitsur, och lät det gå ut över alla. Disken var helvete, det var skitigt överallt, tvätten, o allt.. Ett svar på det problemet var ju PMS uppenbarligen, men också allmän småbarnsstress.

Städschemat har funkat relativt bra. Nån missad kvällsmat här och där, och Lasse som hellre tar disken på morronen efter, före han går till jobbet. Kattlådan ska tömmas med, ska jag skriva upp där. Jag kollade genom gamla SMS jag har skrivit, före jag tog bort dem. Tragiska SMS till Lasse var där, och som kontrast, en massa smileys till mina tjejjor. Hmm, jag bestämde mig för att vara trevligare mot Lasse. Nu har jag börjat med det, och jag hoppas att han kan bli gladare av det också.