Om natten drömmer jag om Konstiga grejer. Folk i min släkt, som beter sig illa, och jag får raseriutbrott. Oftast såna drömmar, faktiskt.. Och att jag slår folk, och skriker och gastar tills jag får min vilja genom. Men i drömmarna får jag aldrig det. Jag bara skriker, och blir mer och mer orkeslös och uppgiven. (japp, som en treåring, beter jag mig. Men ingen lyssnar!)

Jag är medveten om att det är drömmar i livet man kanske ska skriva om här.. Fast det är rätt trist. Jag drömmer om samma saker som de flesta annars: få vara friska, fin bil, leva i ett hus, ha vettig livsstandard, god ekonomi, slippa bråka om den... Slippa bråka alls helst, för ofta, och att barnen blir fler o fler o fler o fler. Helst utan att vara gravid, men... Är ju inte så lätt.

Nu inför 2011 önskar jag mest bara att vi får köpa detta huset, och att förlossningen går fint. För går allt bra och jag sen kan återfå min kropp, och kalla den för baaara miiiin igen, så kan jag ju börja renovera. Tapetsera om, måla om, möblera, piffa, sätta in lull lull och leka simon o thomas, i ett helt hus. som då kan kallas mitt. EHUM vårt, men ja, mitt. ;)