Oj jäklar, nu budas det som baaara den på stakarna. Haha! :P (Fattar du inte- läs inlägget här nedanför) Jag har fotat lite av mina kläder som jag inte vill ha kvar längre, som ska läggas ut där lite senare ikväll.

På dagis idag när jag skulle plocka hem min sleeping beatuty, så kom jag dit. Ingen Vincent. Jag gick in. Ingen Vincent. Jag frågade fröknen var Vincent är. Hon sa: Nä han är inte här mer, han har ju redan gått hem. Det vet du väl, han är stor nu, det brukar han ju göra vid denna tiden.

I mitt huve snurrade det en jäkla massa om vad i helvete nu Lasse har gjort, eller om det är nån av våra föräldrar som plockat hem honom tidigare, eller nåt jävligt skumt som var på gång.

Men sen sa hon att ja, han brukar ju gå hem själv, och DÅ ramlade klacken ner från taket (ja det heter väl så va!?) och jag fattade att hon drev med mig. Men när jag i mitt huvud redan hade börjat den tankebanan om vem jag ska skällla ut, så var det liksom inte riktigt så roligt längre..... Blev ju för fan rädd.
Som den björnhona man är, om sina barn.

Han låg kvar inne i sovmadrass-rummet, och nanade gottigt när jag kom. Han var alltså kvar.

ps. Gillar ni lyktorna bör ni ju kolla in tavlan jag gjorde också. Änna.
Här Finns Den.

pöss