Volbeat- Maybelline.. Den låten får en ju o bli sådär lugnt gosigt kär igen. I övrigt en mycket seg dag. Jag gick ju in i vecka 27 idag, så LindaTok gjorde en ny header till mig. (länk till vänster, klicka o tala om för henne att den är snygg)


Vincent har suttit i soffan med mig och lagt örat mot magen o lyssnat. Han gör så hela tiden. Först drar han upp tröjan på mig så magen syns, sen lägger han örat mot där, och så lägger han sina händer bakom ryggen (sin). Obeskrivbart gulligt.

Ibland får han sina frispel och ska smälla till en i magen, ansiktet, huvet... :'(  Det får han givetvis inte, så då säger jag till honom och håller honom i händerna. Försöker distrahera honom så han glömmer att han tyckte det var skitkul att slåss i ansiktet o glasögonen(!!!!) på mamma.



Annars när han är dum och "borde" bli tillsagd så gör jag inte det. I pick my battles. Är man en "nejsägarmorsa" så blir tillslut allting roligt för honom, bara för att jälvas, för då får man uppmärksamhet. Jag fokuserar på att uppmuntra de bra sakerna han gör istället- tio gånger mer.
I pick my battles.


Hur gör ni?

Är ni på era barn jämt och skriker nej, så fort de drar fram en bunke?
Eller sitter ni lutade tillbaka och väntar på att barnet ska hitta på nåt annat?