Kaffet klart för längesen och jag är för spenig.
Glömde väl skriva med att jag måste äta nåt med...
mina minsta byxor är stora i midjan. Hemskt att skriva det, men det är den bisarra bistra sanningen.
Nu precis just nu kan jag ju äta, men neeeehj då sitter jag och bloggar istället.
Vince sover nämligen, på en filt på golvet.
Han slocknade där..
Han är lite som jag och kan somna lite varstans, jag tror Lasse är likadan. Positivt det iaf :)
Måste hälla över kaffet i termosen nu innan det bränns i bryggaren...
ciaaooo!
jag bara klagar över vikten men inte fan gör jag nåt åt det. värdelöst.